I was a dancer before i could talk

Igår när jag tittade ut genom fönstret såg det ut ungefär såhär:

I morse när jag drog upp rullgardinerna så bara POFF!

Det hade kommit 1-2 dm snö. Skojar inte. Fan, vi som har klarat oss så länge. Man blir inte glad över snö när man jobbar ute i 6,5 timmar/dag och minns vilket helvete (?) det var förra vintern. Jag har varit orolig för den här dagen. Orolig över vintern. Men jag försöker tänka att vintern inte behöver bli lika hemsk som den var sist. Det var den värsta vintern EVER. Det snöade ju varje dag. och i somras regnade det varje dag. Hur mycket kan det komma från himlen egentligen? Nån gång måste det ju ta slut kan man tycka. Vi har klarat oss rätt länge utan snö nu, och det har varit underbart. Men nu är den här. Så nu är det dags, att leka hitta brevlåda under snön, klättra på snövallar, ha blöta och kalla fötter, fastna i snödriva med bilen, stå i vägen för mötande arga bilar eller ha bilar bakom som vill fram på dessa smala villavägar i Norge, övertid, kyla, mörker...
Om nån har orkat läsa såhär långt så kanske jag borde berätta att man inte delar ut post som i Sverige i Norge, där man kan sitta kvar i bilen och bara sträcka ut handen. Nä, så skönt ska vi inte ha det. Man kör 10 meter, hoppar ut, delar till ett par postlådor, kör 10 meter hoppar ut, och så håller det på.